Hotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). — DHerbois och de Reuneville samla på sina hufvuden alla bevisen af en förfärande brottslighet. Dessa bref, detta qvitto, hvilka jag meddelat rådsherren, lemna i mitt tycke de mest ovedersägliga bevis... — Det är sannt, monseigneur, sada Jacquet. Men... — Men hvad? inföll Lenoir, då han såg agenten tveka. — Jag tror ej, att de båda officerarne äro brottsliga. — Hvad? inföll polislöjtnanten förvånad. De rapporter jag fått, skulle således vara falska? — Nej, monseigneur. Det påstår jag icke. — Hvad påstår ni då? — Tyvärr, ingenting bestämdt; men det är min fullkomliga öfvertygelse, att markis dHerbois och vicomte de KRenneville äro oskyldiga till de brott, för hvilka det allmänna ryktet anklagar dem. ) Forts. från N:o 1—68, 70—78.