Göteborgsposten – 5 april 1861, sida 2

Mo nnn——äöÄ—uvwS HM MM —J-— så har ni begått dubbelt tvegifte, och redan då ij hade ni bort vara hängd minst en gång. — Jag har varit hängd två gånger. — Hängd? — Ja, monseigneur. Ett hurra mottog denna oväntade, med den lugnaste röst i verlden afgifna förklaring. -— Huru, hr markis, återtog m:ll Duthe som ej visste om hon borde skratta eller förskräckas; huru, ni har då verkligen varit bängd två gånger? — En gång i Florens och andra gången i Rom, svarade Camparini med ett artigt leende. — Och detta har ej kunnat kurera er för lusten att gifta er? sade hertigen med ett gapskratt. — Så mycket mindre, monseigneur, som jag är färdig att gifta mig en fjerde gång och tillochmed en femte; ty jag är vansinnigt kär. — I hvem? — I tvenne unga, förtjusande flickor. -— För fan! ni italienare, j marscheren med stora steg. Signor Camparini, jag dricker er kärleks skål! säg oss namnen på edra blifvande hustrur. Dessa namn stå i nära förbindelse med historien om mina föregående hängningar, svarade italienaren med oföränderlig köld. — Nåväl! berätta oss den.