fostrad i Mediceernas stad och jag har ända hittills tillbragt en tredjedel af mitt lif i hvardera af dessa städer. — Bra svaradt! utbrast hertig de Lauzun och klappade i händerna. — Hvem vet? bifogade m:ll Duthå och visade sina hvita tänder, markisen har kanske till och med varit gift i hvardera af dessa städer? — Det är sannt, mademoiselle, svarade Camparini kallt. — Hä, inföll hertigen skrattande, skulle ni ha varit gift trenne gånger? — Alldeles så, monseigneur. — Ni har haft tre hustrur? — Ack! ja. — Markisen har dem måbända ännu? skrek grefve dOgny. — Jag tror ej, att jag har qvar mer än två, svarade Camparini. — Huru, mer än två! inföll baron de Calore; skulle ni händelsevis ha varit gift trenne sånger vid samma tid? — Ja. — Ah! ropades från alla håll. Den italienske markisen rynkade icke ögonrynen ; han tycktes tillochmed ej förstå den föråning, hans åhörare visat. i — Men, sade hertigen af Chartres, om n arit gift med trenne samtidigt lefvande qvinnor;