dens memoirer, inträdde i salongen. En hel svärm af operans nymfer följde henne. Efter en stund kom äfven grefve de Sommes in i salongen. — Mina herrar och damer, sade hån och helsade på det glada sällskapet, jag har äran för er presentera en af mina vänner, hvilken jag i alla afseenden anser vara värd att sitta vid hans höghets bord: hr markis Dicgo Camparini! Grefven gick åt sidan och lemnade rum åt den främmande, som nu med lätta steg inträdde i salongen. Han var klädd med ovanlig lyx, samt glänste af broderier af guld och ädla stenar. Hans uttrycksfulla ansigte saknade ej en viss ädelhet, och hans stolta och säkra blick hade något genomträngande, som gjorde dess glans nästan outhärdlig. Hans hvitpudrade hår afstack skarpt mot det af söderns sol starkt brända ansigtet. Hans händer voro väl vårdade och fingrarne öfverlastade med dyrbara ringar. Hans värjfäste var rikt inlagdt med diamanter. De öfriga gästerna emottogo på det vänligaste den främmande, och grefven lemnade qvar sin vän, för att söka upp hertigen af Chartres i budoaren. Kl. 11 inträdde prinsen i salongen och hof