Göteborgsposten – 2 april 1861, sida 2

höfs mycket folk. Vi måste ha unga, eldiga och kloka personer. — Han j några listor? frågade hertigen. — Se här är en, sade Danton. -— Och här en andra, tillade Mirabeau. Hertigen af Chartres tog de båda papperen, som de tvenne främmande lemnade honom, och genomögnade dem ifrigt. Dessa listor innehöllo namnen på en stor del af dem, som skulle några år senare spela en så betydande roll i prologen till revolutionen. När hertigen genomläst listorna, hördes tvenne ringningar. — Grefve de Sommes! sade prinsen. Han är helt och hållet vår, han kan ju komma? Och då ingen invänning gjordes af dem, till hvilka han vände sig, drog hertigen i klocksträngen. Ett par ögonblick derefter inträdde grefve de Sommes. Några ord af hertigen voro tillräckliga att sätta honom in i samtalet. Han lutade sig ned öfver hertigens axel och läste genom listorna. — Ah! sade han, vänd till Danton, det tyckes mig att ni glömt ett namn, och han är likväl en af edra vänner. — Hvem då? frågade advokaten. Fouche, oratoriern, Han är en mycket