han går in i salongen. Ni glömmer väl ingenting, hr Durand? — Icke det ringaste, monseigneur. — Då litar jag på er klokhet. Vid dessa ord öppnade hertigen en dörr midtemot den, genom hvilken ädlingarne gått ut och lemnade nu i sin tur antichambren. , IX. Hertigen af Chartres. Det är svårt, tillochmed omöjligt, att fordra, det man, vid en tid då alla stora passioner och intressen äro i rörelse, skall kunna besitta den opartiskhet, som är nödvändig, för att rätt bedöma de män, som länge innehaft en hög politisk ställning. Deraf kan man förklara de otroliga motsägelser, till hvilka den tidens skildrare ur de motsatta lägren gjort sig skyldiga. Under de vigtiga perioder, då ett helt folk uppröres, äro alla sinnen gripna af febern och yrseln förmörkar mer eller mindre allas hjernor. Nationen är sjuk; hon känner sin sjukdom, förstår den, rädes och vänder sig, under det hon söker efter låkemedel för sitt helbregdagörande, till alla dem som komma henne till mötes. I po litiken ännu mera än i läkarekonsten, är det godt om förståsigpåare.