na förklaringen. Enligt densamma hade fartyget d. 11 och 12 Aug. haft att kämpa med stormar och häfug sjögång samt hade arbetat mycket tungt; d. 11:te hade det begynt att imtaga vatten; om eftermiddagen sanima dag hade det redan 3t fot vatten i rummet och ända till inlöpandet i hamnen i Cowes hade man oafbrutit måst hålla på med pumpning. Enligt kärandens påstående hade stormarne de ifrågavarande dagarne icke varit hältigare än de vanligtvis på den årstiden brukade vara i Kanalen. Fartygets besigtningsmän intygade, att en del af spanterna voro ruttna och att fartyget vid den tidpunkt då det intog sin laddning icke hade varit i sjödugligt tillstånd, åtminstone icke i dugligt ullstånd för att föra en laddning jernskenor till Kurrachee. I samma syftning utläto sig äfven andra sakkunniga personer. Svaranden påstod at fartyget varit full-komligt sjödugligt, samt anförde att han vid certepartiets uppgörande hade förevisat käranden beviset öfver en år 1858 i Sunderland at det fransyska Lloyds besigtningsman företagen besigtning, i hvilket fartyget förklarades dugligt för hvarje slags last och annan resa. År 1859 bade det undergått reparation 1 Melbourne, der det erhållit ett nytt bevis öfver sin sjöduglighet, samt hade efter en stormig resa med en dyrbar laddning kommit från Melbourne till London, der det åter blifvit eftersedt samt för en kostnad at 200 blitvit försatt i godt skick, hvarpå det emottagit frakten till Kurrachee. I det amerikanska Lloyd hade det senast klassificerats i A. 2. Att det nu tagit läck straxt sedan det kommit ut i sjön, hade sin grund blott i skenornas dåliga stufning. Redan under lastningen, sade svaranden, hade han för käranden yttrat sina betänkligheter deröfver, men den af käranden anställde stufvaren hade icke låtit inverka på sig och käranden hade derföre i förlitande på hans sakkännedom låtit ställa sig tilltreds. För den dåliga stufningens skull hade fartyget i de temligen starka stormarne och den svåra sjögången måst arbeta, så alt det i längden icke kunde hålla sig öfver vattnet. Ett stort antal sakkunniga personer uttalade äfven sin åsigt derhän, att skenornas stufning verkligen hade varit alldeles bakvänd. Men att några af fartygets spanter icke varit friska måste äfven svarandens vittnen erkänna. Etter förhandlingarnes atslutande uttalade den presiderande domaren för juryn, att den närmast hade att uttala sig deröfver om fartyget befunnit sig i dugligt skick att intaga en laddning jern; skulle de besvara denna fråga nekande, sä vore den svarande fälld. Skulle de deremot besvara frågan jakande eller förklara den oafgjord, så skulle de sedan vidare ha att yttra sig öfver följderna af den dåliga stufningen. Juryn afgaf sitt utlåtande derhän, att tartyget icke varit i vederbörligt stånd, för att intaga en laddning jern; och i följd deraf dömdes kapten å Bell-Kock att betala de fordrade 3,293 L.