— Jag väntar utom grefve de Sommes äfven en af hans vänner, la Duth och fyra damer. — Mottager ers höghet ingen mer än dessa gäster? tillade Durand. — Jag kan både säga ja och nej... det vill säga, de nämnde äro de enda bordsgäster som jag väntar; men hör mig noga, hr Durand: ni stannar här i antichambren; trenne män skola snart infinna sig, kanske på samma gång, kanske vid olika tider; ni skall utan anmälan införa dem i spegelkabinettet . . . — Får jag fråga ers höghet, hvarpå jag skall igenkänna dessa tre män? Hertigen tog upp ett kort ur sin ficka och lemnade det åt hofmästaren. — Hvardera utaf dem skall säga er ett af dessa namn, sade han. — John, James, Jack! läste hr Durand. -— Det är riktigt. — Skall jag underrätta monseigneur! — Behöfs icke. Gör allenast hvad jag befallt och ställ så till, att ingen annan än ni kan få se dem vid deras inoch utträde. De skola aflägsna sig före supgdags. Hr Durand bugade sig till tecken af att han förstått fullkomligt. — När grefve de Sommes anländer, fortfor hertigen, skall ni ringa, på det jag må bli underrättad, och bedja grefven vänta mig här, innan