Göteborgsposten – 28 mars 1861, sida 1

af de båda unga männen kände närmare till trädgården. Slutligen begåfvo de sig in i en allå af lindar, hvilken förde till den stora gräsplanen, som redan förut är läsaren bekant. Hotellets byggnader reste sig midtemot dem. — Hvar äro de? mumlade markisen, som stod qvar i den täta allgen, hvarest var så mörkt, att man ej kunde urskilja den ena handen från den andra. — De skulle vara just här i denna allå, svarade vicomten lika sakta. — Kanhända vi tagit miste; låt oss gå genom trädgården. De unga männen började genast sina undersökningar. Begagnande sig af den största försigtighet, för att icke väcka folkets uppmärksamhet i hotellet, undersökte de alla buskager, blomsterparterrer och aller, ända till den minsta gångstig. Trädgården var icke stor, och likväl användes en hel timme på denna undersökning. De brunno båda af otålighet. — Hvad kan uppehålla dem? utbrast markisen. — Skulle de ha ändrat beslut? tillade vicomten. — Skulle de ej älska oss lika varmt, som vi älska dem?