Göteborgsposten – 27 mars 1861, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Sistlidne fredag fortsattes vid Poliskammaren förhöret med häktade cigarrarbetaren Carl Johan Rydberg, misstänkt för tillgreppet af ett silfverfickur från numera aflidne muraregesällen Anders Wenngren. Vid förhöret tillstädeskom såsom målsegare Wenngrens son, arbetskarlen Carl Gustat Wenngren, som omförmälde, att han och fadren varit boende på särskilde ställen här i staden, samt att han icke träffat fadren, sedan denne mistat uret, och derföre ej egde annan kännedom om dennes förlust deraf, än som han genom fadrens annons i tidningarne derom fått erfara. Upplysningsvis blefvo, på åklagarens begäran, hörde cigarrarbetaren Johan Winter, arbetskarlen C. B. Petersson och åkaren Olof Björklund, af hvilka Winter berättade, att han från sin bostad, der Rydberg några timmar före middagen söndagen den 10 d:s uppsökt honom, varit Rydberg följaktig till dennes föräldrar, hos hvilka de påträffat förut afhörde snickarearbetaren A. Johansson och nyssbemälde Petersson och der Rydberg, under yttrande till honom att han skulle få se något om han kunde tiga dermed, framtagit ett silfverfickur, hvars boett på baksidan varit att öppna genom en tryckfjeder och innanför hvilken boett funnits omkring verket en sarg, deri ett glas sannolikt förr varit infattadt, hvilken beskrifning öfverensstämde med den åklagaren förut lemnat på uret, men att Rydberg icke omtalat eller blifvit tillspord om åtkomsten dertill; samt att Rydberg äfven på eftermiddagen innehaft samma ur. Petersson omtalade, att han, som jemte Johansson och Winter åtföljt Rydberg nyssnämnde dag trån dennes föräldrars bostad till ett värdshus, der sett Rydberg innehatva ett siltverfickur, på hvilket han dock ej gifvit närmare akt. Björklund bade den 11 d:s på attonen å värdshusidkaren Fagerströms källare vid Drottningtorget sammanträffat med Anders Wenngren, som då omnämnt sin förlust af uret och att han för tillgreppet deraf misstänkte Rydberg. Ransakningen öfverlemnades till stadens rådhusrätt; och skulle Rydberg emedlertid qvarsitta i cellfängelset. Weunngrens arfvingar hafva utlofvat en belöning af 10 rdr rmt åt den, som tillrättaskaffar uret eller kan lemna närmare uppgift om hvar det finnes, samt vilja återlösa detsamma, om det blifvit såldt eller pantsatt. Poliskommissarien J. A. Göthe lemnar ytterligare upplysningar härutinnan. — Natten till d. 23 d:s kl. omkring 3 på morgonen hade nattväktaren n:o 39 Danielsson under påtrullering på Sillgatan förmärkt ett starkt eldsken inifrån ett af rummen till den af förre värdshusidkaren J. P. Hörman förhyrda lägenhet uti packbuskarlen Niklas Gunnarssons vid nämnde gata belägna hus, och sedan en annan i närheten stationerad nattväktare blifvit tillkallad af Danielsson, bade allarm slagits å porten, husfolket derigenom uppväckts och eiden snart blifvit dämpad. Vid den undersökning, som härom sistl. gårdag förehades af poliskammaren, kommo tillstädes, i närvaro af poliskommissarien R. G. Wittboldt såsom åklagare, törenämnde Danielsson, Gunnarsson och Hörman jemte den sistnämndes hustru Maria Hörman, äfvensom qvinnspersonen Emma Lundberg. Genom undersökning utröntes, att af elden förtärts till en del skifvan på en draglåda jemte en derpå utbredd duk samt något af en äfven derpå ställd spegel, som allt tillhört makarne Hörman och förefunnits uti ett af Lundberg ensam bebodt rum, samt att elden uppkommit af nägon gnista från ett jus, som varit ställdt på draglådan och derförinnan under hela natten funnits brinnande; och tillstod Lundberg, att hon somnat ifrån ljuset, utan att hafva släckt detsamma, ursäktande sig dermed, att hon blifvit tung i hufvudet, då hon skolat med tobak bota