Göteborgsposten – 27 mars 1861, sida 1

denna ed vore uppriktig eller icke. Derpå tog ban Saint-Jeans arm, som han hårdt kramade, och sade med flammande blickar : -— Om du bedroge mig, skulle jag egna hela mitt lif åt bestraffandet af ditt brott, och om jag doge, innan jag ännu hunnit straffa dig, skulle Gud göra underverk och min vålnad skulle följa dig öfverallt! Kom nu, jag skall lemna dig , mitt barnbarn, men kom ihog hvad jag sagt. I Saint-Jean rörde sig icke vid åbörandet af denna sällsamma och förfärliga hotelse. — Ha alla försigtighetsmått blifvit tagna ? frågade han med fullkomligt lugn stämma. -Alla! svarade rådsherren, — Har ingen märkt bytet? — Ingen. — Har m:me de Versac fört det andra barnet hem med sig? — Ja, sjelfva amman har blifvit bedragen, så stor är likheten: du hade icke ljugit. — Vid dessa barns ålder är det så lätt, sade Saint-Jean med en axelryckning. De båda männen hade uppnått kiosken. Hr de Niorres gick ensam ditin, men kom straxt tillbaka, bärande ett inslumradt och väl ombonadt litet barn. Han öfverhöljde den stackars oskyldiga varelsen med kyssar och lemnade derefter barnet åt Saint-Jean. (Forts.)