jinfann sig i kyrkan och såg sig om efte kadetter ur sin kår, samt började uppskrifv namnen på dem han blef varse. Men 8 fort studenterna märkte! detta, omringade d Ihonom och föste honom med våld ut u kyrkan. j Enligt underrättelse från Warschau d 18 Mars, hade såkerhetsutskottet derstäde satt sig i förbindelse med alla större städer konungariket, på det äfven der stadsmilise måtte bildas. Judarne i Warschau hafva å dervarande kyrkor skänkt dyrbara krucifixe af siltver och ha sjelfva at de kristna lika ledes erhållit till skänk kyrkoprydnader. Upp fostringsrådet skulle börja sin verksamhet d 20 d:s. Man påstår, att universitetet i War schau skall återställas och principerna för na tionalundervisningen genomföras 1 deras stör sta utsträckning. Från Petersburg skrifves af d. 13 Mar: till VIndependance Belge, att Polen icke be gärt någon konstitution, utan blott de redar för längesedan utlofvade organiska lagarne och sammanfattat sina önskningar i följande sex punkter: afskaffande af hofveriskyldig heten, jemte beviljande åt bönderna at jord såsom 1 Ryssland; finansreformer och indra gande af ryskt päppersmynt; åndring och förbättring i kommunalförvaltningen; en förnuftigare censurlag; återställande af de upphäfda universiteten; förmildrande af straf lagen mot politiska förbrytelser. — Vi an. märka här, att detta är en rysk uppfattving af polackarnes fordringar. Rörelsen i ryska Polen tyckes äfven hafva fortplantat sig till de tysk-polska provinserna, åtminstone berätta de preussiska tidningarne, att det på senaste tider visat sig en märkbar ifver i Posen för bildande at .hushållssällskaper. — Det var å allmänna landtbruksmötet i Warschau som nuvarande rörelsen antog sin bestämda form. Ungrarne å sin sida fortfara med sin fasta oppositionela hållning. Vid valen till den förestående landtdagen hafva Kossuths anhängare eller det äkta ungerska partiet en ofantlig öfvermakt. Personer, som äro fullkomligt väl underrättade om hvad som försiggår 1 Ungern, påstå att icke mer än 15 eller 20 medlemmar af ungerska landtdagen skola vara för en nära förening med Österrike. Årsdagen af ungerska revolutionen, d. 15 d:s, har firats i åtskilliga ungerska städer, men utan några större demonstrationer. I gränsprovinserna mellan Österrike och Turkiet pågå oroligheterna alltjemt. De turkiska trupperna äro för svaga att kunna undertrycka rörelsen, och montenegrinerna, som från alla håll undfå förstärkning, bli alltiemt djerfvare. Oaktadt de österrikiska krigsskeppens vaksamhet har en mängd ungerska emigranter landstigit i trakten af Antivari och många italienare strida med i montenegrinernas leder. 1 Bosnien är det väl ännu lugnt, men man fruktar att upproret skall utsträcka sig äfven till denna provins. Emellertid hade, enligt underrättelser från Adriatiska kusten af den 16:de, guvernören i KRumelien skickat trupper till Antivari, hvilka montenegrinerna tänkte angripa med betydlig styrka. Turkiska regeringen har, på Österrikes begäran, bemäktigat sig de på gränsen varande ungerska flyktingar och fört dem till det inre af landet. I Wien är ett rykte utbredt om att Österrike och Ryssland ingått en öfverenskommelse 1 afseende på Galizien. Vid de landtdagsval, som egt rum i staden Wien, ha följande personer utsetts till stadens representanter: ministern baron Schmerling nästan enhälligt; hr Kuranda, en jude och utgifvare af tidn. Ost-Deutsche Post; hv Franz, en protestant; de Miählfeld, advokat; och dr Berger, 1848 liberal medlem af tyska parlamentet. Enligt underrättelse från Berlin af den 19:de d:s, förestår en snar förändring inom preusiska ministeren. Grefve Arnim-Boitzenburg tros skola bli ministerpresident; grefve Bernstorff, nu minister i London, utrikesminister; hr von Witzleben, inrikes-; grefve Rittberg, justitieminister.