Göteborgsposten – 25 mars 1861, sida 2

girig, som hopsamlar sin skatt celler hos en brottsling, som vill dölja bevisen på den ogerning ban kort förut begått. Hr de Niorres rynkade ögonbrynen, tog upp några af papperen, hvilka flickorna ännu icke hunnit bemäktiga sig och genomögnade dem upp: märksamt. Hans förvåning gaf sig tillkänna g-nom ett doft utrop. — Hvem har lemnat er dessa bref? sade han häftigt. , Flickorna sänkte hufvudet och intet ord undslapp deras läppar. — Hvem har lemnat er dessa bref? upprepade rådsherren med befallande ton. Huru ha dessa bref kunnat råka i edra händer? . .. hvarifrån komma de?... hvem har burit hit dem? -.. Talen! svaren! ... jag vill det! — Vi veta ej! stammade Blanche. Hvad! j veten icke, huru j kommit i besittning af dessa papper? — Nej, min onkel! — Omöjligt ! — Vi ljuga icke, sade Leonore med en ton af så ren uppriktighet, att man ej kunde tvifla längre. — Men, återtog rådsherren, efter ett ögonblicks tystnad, huru och hvar han j fannit dem? -I dag morse, sade Blanche och sökte