papper, som var öppet. Detta är en af mig gjord kopia efter en af dHerbois och de Renneville undertecknad originalförbindelse. Det är frågan om ett lån, som de gjort hos en jude vid namn Isac Weiller, genom en viss br Roger, hvars namn dock icke finnes i handlingen. Markisen och vicomten ha säkerligen, för att kunna fortfara med sitt utsväfvande lefnadssätt, lånat jag vet ej huru stor summa mot denna förbindelse å 400 louis, hvilka de åtaga sig att betala långifvaren dagen efter deras bröllop med fröknarne Blanche och Löåonore de Niorres. Sen, mina vänner! Namnen äro tydliga. — Mina döttrar! mina arma barn! utbrast m:me de Niorres. Ah, dessa män äro vidunder och jag vill sjelf... — M:me, afbröt hr de Nohan, min bästa tante, vården om edra döttrars heder tillhör endast hr de Niorres och mig. Som ett obarmhertigt öde gjort mig till familjens yngste chef, skall jag icke heller svika i min pligt! Markis d Herbois och vicomte de Renneville skola gifva mig förklaring öfver den skymf de tillfogat min fars namn. — Min vän! inföll m:me de Nohan, förskräckt öfver hvad hennes man nu yttrat. — Frukta ingenting, Helena! Gud skall vara för mig! — Ni får ej slåss! anmärkte rådsherren lif