Göteborgsposten – 22 mars 1861, sida 2

glömma, att härnere måste tider och folkslag försvinna, och endast en liten bild af hvardera, innesluten i ordets ram, simmer på evighetens ström som Lotusblomma, och säger oss, att de alla äro och voro kött af vårt kött, fast i olika drägt; judarnes bild strålar från Bibeln, grekernes från Iliaden och Odysseen, och vårt —? Spörj det nya århundradets sånggudinna, 1 Ragnarök, då det nya Gimle höjer sig, förklaradt och förstådt. All ångans makt, allt nutidens högtryck vare häfstänger! Mäster Blodlös och hans flitiga gesäller, hvilka synas vara vår tids mägtiga herrskare, äro endast tjenare, svarta slafvar, hvilka smycka högsalen, som bära skatterna, duka borden till den stora festen, under hvilken sånggudinnan med barnets oskuld, ungmöns värme och matronans lugn och erfarenhet höjer digtens underbara lampa, detta rika, fulla menniskohjerta med gudalågan. Var helsad, du sånggudinna för poesiens nya århundrade! vår helsning höjer sig och höres, såsom maskarnes tankehymner höras, masken, som plogbilen skär öfver, i det en ny vår lyser och plogen plöjer fåror, skär sönder oss maskar, för att välsignelsen må kunna gro för det kommande nya slägtet. Var helsad, du det nya århundradets sånggudinna!