Hr de Nohan var orolig öfver sin hustrus opasslighet, hvilken dock under andra omständigheter knappast skulle väckt någon uppmärksamhet. Anande hvad som försiggick inom hennes mans själ, sökte m:me de Nohan lugna honom under den försäkran att hon icke kände något oroande symptom; men hr de Nohan tycktes vara offer för den största moraliska öfverretning. Bom han ville förmå sin hustru att lenna Paris, enligt den mellan honom och hans svarfader gjorda öfverenskommelse, öfverdref han sin fruktan, för att nödga henne gifva vika för hans böner, på det han åter måtte kunna bli lugn. Mime de Nohan hade 8å bestämdt uttalat sin föresats att ej vilja lemna sin far i detta kritiska ögonblick, att hennes man icke vågat framkomma med sin proposition om afresan. Klockan hulf sex kom de Niorres tillbaka. Hans ansigte var blekare an vanhgt, hans dra8 mera spända, ansigtsuttrycket mera dystert och oroligt. Feberaktiga rysningar skakade upprepade gånger hela hans kropp. — Min Gud, min far! utropade m:me de Nohan, då bon blef varse rådsherrens förändring, huru är det med er? Kommer ni föratt underrätta oss om någon ny olycka? — Nej, lugnen er, svarade de Niorres.