TD SSE -— Hvad sade de er? De bådo mig ifrigst om att påskynda deras bröllop, men det är cj fråga om deras Önskningar, utan om dem sjelfva. Jag är högst förvänad öfver att min salig son, hvars stränga rättski änsla och upplysta tänkesätt jag så väl kände till, och att ni, min syster, en qvinna med hjerta och själ, han båda bifallit markis dHerbois och vicomte de Rennevilles gifteormålsanbud. De unga männens auteeedentia borde framtid. l I I . jPlväl ba lemnat er någon upplysning om deras i — Hvad? inföll m:me de Niorres. Hvad menar ni? : — Jag menar, att AdHerbois och de Rechneville äro ovärdiga dena uniform de bära, det namn de fått i sin födsel! utbrast rådsherren häftigt. I -Hvad ba de gjort ? frågade hr de Nohan. I -— I skolen genast få veta det. DHerbois och de Renneville älska mina niecer, påstå ide; de vörda min familj och brinna af önskan letter att få upptagas deri. Genom de förfärliga olyckor, som nedtrycka oss, borde de visa sig medlidsamma i afseende på våra smärtor... (Forts.)