och Cochinchina; det är genom katolicismen, hvilken till en stor del utbredes af franska missionärer, som Frankrike bildar en motvigt mot England på Söderhafsöarne. Ja, man kan tillochmed säga, att det katolska Irland på visst sätt anser Frankrike vara sin beskyddare mot en förhatlig protestantisk regesing — iman behörver endast tänka på den märkliga adressen till marskalk Mac-Mahou, som skall bärstamma trån en irländsk familj, — liksom det ju älvenledes ar bekant, av Irland varit en ankvytvingspunkt tör Frankrike 1 dess krig med England. Huru gekulle nu den franske kejsaren, hvars strätvanden ju förnämhgast gå ut på bätdandet al Lans rikes verldsmakt, kunna frivilligt lemna ifrån sig et al ue verssawmasic medien till dennas befordran. Man säger: han vill dermed söka jä ev byräkratiskt-undevordnadt presierskap. Det år möjligt; men han måste Jemväl elterlrakta nagot mera och storre: -— sjeltva pålven underordnad Frankrike; man nodgas tänka sig hans kyrkliga politik gående ut på alt få pulven satt I ect sådant bervendeutorhållande till honom, att han genom sin andhga makt på alv saw ungaerstödjer transka verldsherradomet. Eu vigtiigt seg härtill tages genom alskallandet af den päftliga sta(en, som alud masie kusta det henuga romerska holvet 1 Österrikes armar. Om denna stat öfverlemnats åt andra, och det romerska hotvets intressen säsom en följd häraf fått en mera uteslutande kyrklig rikunng, så är Frankrikes algörande imiytarde beryggadi; ty dei år förvisso hvarken Osterrike eller Bayern, som kan upprävhalla kyrkans intressen i Orienten och de andra verldsdelarne. De kejsernga puvlicisterna förevra uljemt romerska hofvet, derföre att det icke vill gå in på dessa åsigter, utan beständigt sätter sitt politiska intresse 1 Italien öfver det allmänna kyrkliga 1 den öfriga verlden; det måste derlore iringas derull, och derpå går den franska politiken ut. Det är afvenledes en erkänd sak, att franska presterskapet är det ifrigaste och båsta inom katolska kyrkan, isynnerhet på litte:alkreus och missionens område. En stor mängd at de iHlesta missionsbiskopsdömena befinner sig i franska presterskapets händer. icnon hur visserligen rätt, då han antager, aut franska prelater snart skola skaffa sig tillträde till påtvestolen, något, hvarom t. ex. en tysk kardinal aldrig skulle kunna drömma. bulunda hänutyder alt på alt romerska kyrkaus hitills varande italienska karakter skall komma aut vika för en fransk; franska natwionen skall blifva kyrkans tramtida stöd, liksom hon å sm sida skall blifva ett medel avt befrämja denna nations verldsmakt. Detta är alminstone planen. Redan den nuvarande diplomatiska frågan om Syriens besättande visar oss Frankrike sasom det katolska intressets representant, under dei Osterrike godkänner den engelska äsiglen, alt ockupationen ej bör förlängas utolver Maj månad. Osterrike vill intet göra tör katolska kyrkan i Orienten, Frankrike vill skaffa katolska befolkningen summa politiska sjelfständighet gentemot Porten, som Kyssland vill ulförsäkra sina trostörvandter. Under det Frankrike sålunda står som en antagonist till påfven i ltalien, iräumjar det på -amma gung kyrkans välde å silt eget vmråde och begagnar sin ställning som kyrkans representant till att utvidga sitt eget inflylande. Detta sista mål skall alltid torbuilva hufvudpunkten i Frankrikes kyrkliga pohuk, och vi tro dertor icke, att kejsaren arbetar på upprättandet at en blott gallikansk nätonalkyrka, om än prins Napoleon i sitt berömda tal bkäntydde härpå såsom det bästa. Kort sagat, kejsaren vill något större, han vill icke allenasi beherrska sitt presterskap, utan även gallicanisera pälven. Här uppstår nu den frågan, om en dylik mmalliecanikoaetn or Af natvradaas nt haäsllan cola