Göteborgsposten – 21 mars 1861, sida 1

ofta lagt sina hufvuden i blöt, för att utfun dera meningen at dessa rader. Scribe var mycket välgorande. Maintine, som arbetade tillsammans med honom, berättar sälunda, att då han en morgon kom för att besöka honom, fann han till sin förvåning huset i ett ordentligt belägringstillstånd; gatan, porten och trapporna voro uppfyllda at fattigt arbetstolk tran granskapet. Då han frågade dem, hvad detta hade avi betyda, svarade de, att det var den förste i månaden, och då han likväl ännu icke förstod deras mening, berättade de, att Scribe under den då rådande arbetsbristen utbetalte dem ett måänadiuligt understöd, hvarigenom de sattes i stånd att underhålla sina familjer, till dess gynnsammare förhålianden skulle immträlfa. Hans välgörenhet var, säsom bekant, tillochmed en gång orsaken till räddningen af hans lif. Mördaren Lacenaire hade nemligen skatfat sig tillträde till honom, 1 afsigt att dräpa honom, och sedan bemäktiga sig hans egendom. Lacenaire hade uppgifvit sig vara en fattig poet. Scribe läste upp en låda i sitt skritbord och tog derur en sedel på 100 tres samt lemnade den åt mördaren. Denne rördes derat och kunde icke vinna det öfver sig att lörgripa sig på en man, som ville understödja honom på ett så ädelmodigt sätt. Då Secribe uppnått en ålder af omkring 48 år hände det sig att han engång gick upp till sim sakförare för någon angelägenhet. I samma ögonblick han trädde in genom dörren gick ett gråtande fruntimmer bort. Hennes sorg rörde honom och han frågade advokaten, hvad som felades henne. Det är en mycket aktmngsvärd och mycket olycklig fru, blef svaret; hon är gift med en köpman, som måste göra cession derför, att han icke har 50,000 tres att betala en vexel, som är förfailen i morgon. Då bör man hjelpa mannen, sade Scribe. Köpmannen erhöll penningarne samt utfärdade en förbindelse att återbetala dem om ett år. Då tiden utlopp, blef förbindelsen icke betald; det fruntimmer, som Seribe sett hos sin sakförare kom till honom; hon var klädd i sorgdrägt, hennes man hade dött, boet var ännu icke utredt och hon anhöll hos Scribe om uppskof med betalningen. Scribe uppfyllde hennes begäran, och kort tid derefter blet enkan fru Scribe. I en lång följd af år, har Scribe varit president för ett at författare och kompositörer bildadt sällskap, som först grundlades af Beaumarchais, och hvars ändamål i synnerhet är att vårda sig om, att den hvar och en tillkommande andel af inkomsten af deras stycken, såväl på teatrarne i Paris, som i hela det öfriga Frankrike, der de uppföras, blifver ordentligen erlagd. Hans kamrater hade valt honom till president på lifstid for detsamma, hvilket ansågs för en mycket stor ära. Medborgarne i konsternas och vetenskapernas republik äro i allmänhet oberoende, och man påträffar blott 1å smickrare, och hofmän ibland dem. Genom Secribes ifriga ooh ständiga strätvanden blef det ofvannämnda sällskapet rikt,