Göteborgsposten – 21 mars 1861, sida 1

tt ve RR ERA PAREN ARA högt öfver mängden och skänker honom ära orh anseende, teatern lockade honom med oemutståudlig makt. Hans första stycke: ,Dervischerne, som uppfördes år 1811, gjorde dock ett fullständigt fiasco, och några andra derpå följande försök voro icke heller lyckligare, så att denne skriftställare, hvars dramatiska bana sedermera blef så lysande, fem eller sex gånger hade att utstå publikens ovilja innan lyckan begynte att le emot honom; och den tiden uttalade parterren ännu sina domar till på köpet på ett ganska brutalt sätt. Motgangen förvandlade sig dock till medgång, och Secribes namn blet snart berömdt. Det var genom sitt, tillsammans med Delestre Poirson skritna stycke Une nuit de la garde nationale, som han straxt efter restaurationen lyckades aw första gången viuna allmänhetens bilall. Och detta fortfor sedermera. År 1825 hade han redan för åtskilliga teatrar skrifvit ett hundrade tretio stycken, hvilka nästan alla gjorde lycka. Han arbetade visserligen tillsammans med andra, men det var långt ifrån fallet, att han skulle nöjt sig med at blott låna dem sitt namn och uppbära författarehonorariet, under det han skulle lemnat största delen af arbetet åt sina medarbetare. Tvertom beklagade sig hans medhjelpare deröfver, att han bearbetade deras arbeten för mycket. De stycken, som lemnades ät honom, utgingo så förändrade från hans hand, att fäderna ofta hade stor möda att igenkänna sina egna barn; och när de sågo dem i den grad tförskönade af främmande händer, öfverfollos de stundom af samma slags svartsjuka, som en moder känner när hon emottager sin sjukliga, bleka och magra son trind och rosenröd al den amma, åt hvilken hon öfverlemnat honom att vårdas. Bland Scribes förnämsta medarbetare voro Germain Delavigne (den kände OUasimir Delavignes broder), Dupin, Carmouche och Bayard. Under denna sin första tid skref Scribe; i öfverensstämmelse med de teatrar för hvilka han arbetade — Odeon, Porte S:t Martin, Varietes, Gymnase, 0. 8. v. — mest vaudeviller och smärre komedier, men etter Julirevolutionen anslöt han sig till de nya åsigterna och ofvergaf med den takt, som utgjorde en så väsendtulig del af hans talang, alla dessa små intriger, 1 hvilka galanta ötverstar och sentimentala unga enkor spela hufvudrollen, och hvilka icke mera kunde fängsla ett till politiskt lif uppväckt folk, samt gick, medveten om sin förmåga, rakt till Theatre francais. För denna skådeplats skref han från 1833 dels ensamen, dels i förening med Erneste Legouve en hel följd af större skådespel. Ibland dessa vilja vi endast påminna om Bertrand et Raton (hos oss kändt under namnet Strozzi och Martino) ett af de första, med hvilka han uppträdde å Theatre frangais, samt vidare Badet i Dieppe, Kamraterna, Förtalet, Ett glas vatten, Drottning Magarethas Noveller samt Qvinnans Vapen. På grund af dessa stycken blet