Göteborgsposten – 20 mars 1861, sida 3

skyllningar mot Maroniterna och Franl:kc: skyddlingar på Libanon. Caisse Mires betalar, understödd af andr: finanskrafter, de af henne accepterade trattor Franska gesandten i Konstantinopel, hr de Lavalette, skall hafva ifrigt påpekat nödvän. digheten häraf, såframt icke Turkiet skall råka i den yttersta iörlägenhet. I en punkt har nordamerikanska sydförbundet inslagit en politik, hvilken kan göra Europa och isynnerhet England gynsamt stämdt för detsamma. Det har nemligen proklamerat frihandeln, under det kongressen i Washingtwon nyligen antagit en tulltariff, som tynger på importen vida mera än förut. Under sista åren ha införts varor till Nordamerika från England för i medeltal 30 millioner , och den nya tariffen väcker derföre stort missnöje i engelska manufakturoch fabriksstäderna. En förfärlig hungersnöd råder i Ostindien, och vid sista postens afgång deritrån återstodo endast tio dagar, under hvilka regnet kunde frälsa vårsäden. Regntiden är nemligen snart slut, och ännu är torkan lika stark. Tusentals menniskor omkomma af brist och vanmakt, och kunna ej ens äta, när föda bjudes dem. Hela byar ligga öde, döda och döende betäcka fälten, och man ser menniskor äta gräs liksom vanliga kreatur. Allt kastväsen, hvilket annars så noga upprätthålles, har nu upphört, och Braminen säljer sina barn lika billigt som Priahs, för att få bröd. Man befarar, atl den stora dödligheten skall framkalla pest bland befolkningen, som redan lidit så mycket under upproret kriget och den nu rådande hungersnöden.