Göteborgsposten – 20 mars 1861, sida 2

unga männen, jag säger att man bör misstr vinden, ty man vet ej riktigt, huru den blåser — Återigen! inföll markisen otåligt. — Jag har aldrig sett dig rädd, Mahurec. Hvad tro du då att vi ha att frukta? — Jag vet icke, svarade sjögasten, och de är just det som för att jag ej känner strecker på kompassen. När man känner brisen komma vet man huru man bör brassa segeln; men Jag fruktar för ett senapskorn, ser ni... Vicomten ryckte på axlarne. — Du befinner dig ännu under intrycket a din expedition i natt, sade han, och din tillgif venhet för oss låter dig befara en storm, der de råder fullkomligt stiltje. — Allt hvad du sctt ha emellertid blott ytterligare stärkt oss i öfverty gelsen om att våra anordningar äro förträffliga. — De båda karlarne, som du hörde samtala på gatan Chaume, när du satt gömd uppe i trädet, återtog markisen, stämde möte med hvarandra tills nu i natt, icke sannt? — Jo, svarade sjögasten. De sade, att allt borde utföras följande dagen. Enligt din beskrifning, var den ene af lesta män Saint-Jean, en person som är oss helt pch hållet tillgifven och han utdelade säkerligen några befallningar i afseende på denna aftonens händelse . . .