NNE SRS eN NN ——— din kusin, abbedissen, skall taga dem under sitt hägn. Der skula de vara utom all fara. — Sedan, då expeditionen är slutad, skola vi åter träffas, gör att aldrig mera skiljas ifrån hvarandra, ty amiral de Suffren har högtidligen lofvat oss plats i kolonierna. — Ah, om två år dock vore förgångna, ty expeditionen kan ej vara slutad förr. — Men vi skola tjena konungen värdigt, och hvem vet, om vi icke vid vår återkomst förvärfvat en ställning i samhället, värdig dem vi älska ! — Om dertill endast behöfvas tillgifvenhet, mod och ifver, så skola vi lyckas ! -— Allt är således öfverenskommet. I natt resa vi, sade markisen och steg upp. i — Vi ha ännu hundra louis qvar i kassan, låtertog vicomten. Det är mera än som behöfves, för att kunna hinna fram till klostret i Rosporden, — Gud är med oss, Henri! han skall beskydda oss! I -— Hum! ljöd en stark stämma. Vicomten och markisen vände sig mot Mahurec. t I I I — Ilvad säger, du min gosse? frågade den förre. — Jag säger, svarade matrosen och steg upp från sin stol för att närma sig de båda