Göteborgsposten – 20 mars 1861, sida 1

rr AAA RER S stenar, en pagod och en vald samling af gudar, jemte dyrbara kejserliga drägter, for att icke tala om en hop nickande storgubbar; men alltsammans är tullkomlgt likt, ehuru i storre skala, hvad litet hvar i sin ungdom sett på sin salig mormors kakelugn elier på de tör hundradotals af år sedan fabricerade serviser, hvilkas representanter skyldra i alla verldens klädstånd. Om någon sann konservatif finnes gvar mera i Kuropa, hvarpaå jag tvihar, skall han i dessa kinesiska gubbar ar ett evigt stillastående (oberäknadt deras förnumstiga runkande på hufvudet) säkerligen finna en påtaglig bild af hvart det tager vägen för den, som tror visheten bestå uti att sälta sig på tvären mot tidens ström. Å I samma rum som de kinesiska dyrbarheterna är äfven uppställd en samling af gamla rustningar och vapen, dem kejsaren köpt af furst Soltikotf och som mycket prisas af kännare. Teatrarna äro som vanligt ötverfyllda af folk; mest dock af resande trån utlandet och från provinserne, ty parisaren sjelt är i allmänhet för god hushållare att alitför ofta bevista spektaklen. På Gymnase gifves en ny pjes, som gör furore, mest bland damerna, hvilkas omma hjertan och tärfyllda ögon darra af känslotullhet vid dess åskådande. Den heter le gentiltomme pauvre, och ämnet är taget ur den fiamandska romanen Der arme Edelmann at Henri Conscience, samt vidare arrangeradt af Dumanor och Laforge för parisiska sceren. Det är en huslig dram. kn markis har offrat hela sin förmögenhet for att frälsa en brottslig broder och familjens heder, — han är ruinerad, men döljer det för att kunna gifta bort sin dotter som älskar. Han låtsar vara snål för att törklara indragningen i sitt letnadssätt. Vid förlotningskalaset måste han försälja sin snusdosa för att betala steken, och med de 3 enda vinbuteljer, som linnes qvar i källaren, mäste manövreras mycket strategiskt för att hos gästerna underhbålla den tro att der finnes ännu många qvar att vålja på, Med ett ord, alla möjliga husliga knep måste användas al den olycklige fadren för att upprätihålla husets anseende. Striden mellan hans medfödda värdighet och den föreställning han af omtanka för sin dotters lycka måste antaga äro väl skildrade och med sin halt komiska, haltt tragiska karakter verkligen förskräcklig och hjertslitando på en gäng. Vid slutet af första akten måste sanningen blottas. — Hvad gilver ni er dotter? -— säger fadren till den tillämnade mågen -— Jag gilver min son 500,000 francs. En så enkel tråga hade den stolte markisen ej väntat sig -— och allt ramlar. — I andra akten har han fått nedstiga från sin, — då han icke mera egde några penningar — falska ställnings höjd. Vi återfinna honom som handtverkare, och allt slutar väl. Vid italienska scenen väntar man några törändringar I personalen. Graziani har tagit värfning hos ryska czaren och skall här j ersättas af barytonisten Benevantano. Penco I har erhållit nytt engagemont för 75,000 fres. IRistori skall gifva gästroller på Odbon och hon lärer der skola uppträda i en ny dram af Legouve: la madonne de Part. Förliden Janudri månads teaterrecett, d. v. Bs. to