Göteborgsposten – 19 mars 1861, sida 2

för hvilken de båda unga männen blottställt sig så, föll på knä för dem. Blanche och Lonore öfverräckte åt Charles och Henri, den ena den belöning som vederbörande bestämt, den andra den summa som insamlats, — Er, mina herrar, sade amiralen, er tillhör denne raske gamle sjömans hela tacksamhet. Han gaf dervid de båda officerarne tecken att mottaga de penningar, som de båda unga flickorna ville gifva dem, på det de måtte få röna nöjet af att sjelfva hjelpa den de nyss räddat. Men markisen och vicomten vägrade. — Det är fröknarne de Niorres ädla ingifvelse vi ha att tacka för lyckan, att kunnat utföra en god gerning, sade de Renneville; det är derföre dem det tillhör att belöna. — Och vi skola i vår ordning bedja om ett godt ord för vår räddare! tillade markisen, i det han tog Mahurec, vid handlofven och tvingade honom att stiga fram. Sjögasten kastade, i hög grad upprörd, förvånade blickar omkring sig och tummade på det breda brättet till sin hatt. — Namnet Mahurec skall i morgon läsas på stormasten å hvarje fartyg här på redden, sade amiralen, och till hans ära upphäfver jag alla de bestraffningar, som afdömts sedan 48 timmar tillbaka.