Göteborgsposten – 18 mars 1861, sida 1

utdela de bland läktarens damer. Det är tecknet till att dessa arbetare hafva slutat sitt fögderi. Vid förste iugeniörens signal med sin ropare falla stöttorna för stäfven och aktern. En djup tystnad inträder genast: chefen befaller, att man skall uppmärksamma manövern! trumslagarne slå en hvirfvel: kilarne tagas bort. Då lemnar prelaten sin plats, närmar sig med sitt presterskap skrofvet och går i högtidlig procession ett slag omkring den nu alldeles fria fregatten, bestänkande denne med vigvattnet och uppläsande några böner, för att nedkalla himlens välsignelse öfver skeppet. Alla dem som varit närvarande, då ett fartyg lupit af stapeln, skola säkert alltid påminna sig den djupa rörelse, hvaraf hjertat känner sig gripet i detta högtidliga ögonblick. Denna dag isynnerhet var rörelsen hos massan i Brest ännu större än vanligt. Under fyra års förlopp hade trenne dylika högtidligheter egt rum, och för hvarje gång hade den galerslaf, som uppdragits att afhugga sistra stroppen, hvilken höll fatyget qvar i sin bädd, fallit offer för sitt farliga arbete. Minnet af dessa hemska olyckor var ännu så friskt, att ingen galerslaf denna gång velat löpa faran och alla vägrat att riskera sitt lif mot frihetens vinnande.