dem lågo dels dödade dels döende påföljande morgon. Ett får var i det närmaste uppätet och tvenne utsläpade genom gluggen. Bestens inträde genom gluggen, hvilken håller 15 tum i bredd och 12 tum i höjd, hade underlättats genom en derintill vid väggen varande gödselhög. Sedermera bar gluggen hållits gillrad, men gråben har varit för slug att förnya besöket. Välgörenhet. Ganska stora summor hafva i Stockholm skänkts till en fond för upprättandet af en vårdsanstalt för fattiga, långvarigt eller obotligt sjuke; och i dessa dagar har fonden ytterligare förstärkts med 30,000 rdr af generalkonsul Benedicks och 5,000 rår af hr J. B. Castelli. Apoteksprivilegium, K. M:t har låtit utfärda öppet bref om privilegium å apoteket i Säther för apotekaren Axel Dahlander. Om spickemat. En insändare till Blekings-Posten fäster uppmärksamhet vid de orsaker, hvilka göra spickemat mindre helsosam än den borde vara. Så här lyder hans uppsats: Förliden sommar lästes i flere tidningar om skadligheten för menniskors helsa af att äla rökad eller torkad mat, såsom kött, fläsk och korf, till följe ati dessa sofvelvaror befintliga infusorier. Orsaken hvarföre en del fläsk är både giltigt och ytterst obehagligt avt äta tyckes ligga deri, att svinen på många ställen födas med i kar eller tunnor insamlad 8. k. svinmat, afekräden från köket, såsom köttknotor, diskvatten, inkråmet efter färsk sill eller annan fisk, särdeles å öar och fisklägen, blod och inelfvor efter slagtade djur i slagterierna, sur mjölk, gröt, kål, ärter m. m. d., vare sig vegetabiliska eller animaliska ämnen. Denna, till en del, kanske ock till stör-. sta delen, af gamla och förskämda ämnen bestående blandning, öfvergår snart till en sur jäsning af den mest genomträngande lukt och måste, såsom ofta det enda födoämne för svinen, nödvändigt åstadkomma i deres fett och blod en rådande benägenhet att förskämmas. — De giftiga sakerna dessutom hos kött, fläsk och korf förmodar ins. mången gång uppkomma deraf att slagtningen icke sker vid rätt tid, t. ex. om sommaren i rötmånaden, i fall denna är mycket varm. Slagtningen bör alltid, om mau ämnar förvara köttet eller fläsket, ske i Nedan, emedan allt, som slagtas i Ny, nästan aldrig kan riktigt konserveras, åtminstone icke till s. k. spickemat. Detsamma anser ins. vara fallet om köttet eller fläsket icke väl saltas, eller får ligga länge färskt innan det sultas, så att det, äfven utan den atmosferiska luftens inverkan, kan hinna undergå en inre jäsning, hvars produkt är ett högst farligt gift. Till ofvannämnda orsak hör äfven rökningen, då den, såsom mången gång händer, verkställes mycket ofullständigt, t. ex. då fläsket upphänges i skorstenen till rökning sådant det blifvit taget ur saltlaken, stundom valtenlagdt en half eller en hel dag, samt då röken kommer kall upp i tjocka hvirflar, eller ock helt och hållet atstannar, i hvilket senare fall matvarorna ej kunna blifva genomrökade. Med fläsk borde man hafva den försigtigheten att först neddoppa det i kokhett vatten, eller låta det blifva hvad man kallar förväldt, och sedan genast upphänga det i oupphörligt unIderhållen rök, så varm som möjligt, dock icke för varm, hvarigenom röken intränger i de heta vattenångornas ställe och säkert intränIger ända till benen. Det är mycket vigtigt latt urskilja tiden, då slagtet bör företagas, jom man vill gömma och förvara maten ötver sommaren; ty, huru mycket man vill salta de sofvelvaror, som blifvit slagtade i Ny, växel Jalltid mask eller mal uti dem under somma: Iren, liksom all ved, som hugges uti ny, äl dtjenligare till bränsle och lättare förbrinner än den, som hugges uti Nedan. Byggnads -Itimmer, som hugges uti Nedan, är deremoi , långt varaktigare och blifver maskfriare, är ;ldet, som hugges i ny, hvarföre ins., på grunc flaf mångårig erfarenhet, råder att i Nedar slagta de kreatur, hvars köott är änmadt til 1 I förvaring en längre tid. . Ovanlig fruktsamhet. Frederikshald ; I Tilskuer berättar, att i början af denna veck: -Iden sällsynta händelsen inträffat i Bergs soc -I ken, att en tjenstflicka nedkommit med 4 väl fiskapade lefvande gossebarn, hvilka vägde