Göteborgsposten – 16 mars 1861, sida 2

—VS der och ett djupt lidande uttryck i anletet sig häftigt fram. — Mina goda Herrans englar, sade hon med klagande stämma, min man är nära att dö och jag har ingenting att köpa nödiga medikamenter för. Låonore och Blanche förde genast händerna ned i sina börsar; men de stannade plötsligt båda och en djup missräkning stod att läsa i deras ansigten. De hade redan gifvit så mycket, att de båda silkesbörsarne voro tomma. Tiggerskan fortfor med sina böner. Blanche vände sig till sin mor. — Du har tagit ifrån mig allt hvad jag hade, svarade denna med ett leende, blandadt med ledsnad. Biskopen och de båda abbdåerna hade äfvenledes tömt sina börsar. — Kom med oss, sade prelaten till den arma qvinnan. Som ni ser, äro våra händer tomma, men hemma hos mig finnes hjelp åt er. — Monseigneur, inföll markis dHerbois lifligt och trädde fram, tillåt mig i ert namn göra en god gerning; men för att allmosan må bli Gudi behagligare, bör hon passera genom englarnes händer. s (Forts.)