Göteborgsposten – 16 mars 1861, sida 1

in i-den första salen, som straxt satte alla besökande i förvåning. Den är målad med frescomålningar af Piola, Genuas Rafael, som vid 24 års ålder (1668) mördades af sin broder at konstnärssvartsjuka. På golfvet stå 20 planos af hvarje slags storlek, omkr. 80 förgylda länstolar, öfverdragna med grönt, rödt eller bvitt flanell, 15 bord med en otalig mängd bordstudsare, alltsammans i den största möjliga vordning, likasom i en diversebutik. På väggarne bänga I samma oordning taflor af det mest olika värde, konstverk af den nyare skolan och fuskverk af samma skola. I den derpå följande salen stå 60 st. byråer; väg garue äro behängda med speglar. Sadlar, selar, piskor, soffor, arbeten af Benevenuto Cellin: och Bartolini, uppstoppade hästar samt sjöskumspipor uppfylla de derpå följande salarne. — Midt i den brokiga hopen står en silfvervas med påskrift: Milinos guldsmeder åt Ala Ponzoni, en byrå, som blifvit skänkt at Comos snickare, en sadel från Neapels sadelmakare 0. 3. V., 0. ä v. I stallet stå 60 st. hästar, utsökta djur at alla möjliga raser, ända från den grotva mecklenburgaren till den spensliga araben; men Ala Ponzoni hvarken rider eller åker med dem. I trädgården gå får och nedtrampa de skönaste blomster omkring en springbrunn af marmor, Vi blefvo trötta af denna oordning och denna meningslösa rikedom, samt redo bort från detta ställe, och genom det samtal, som fördes under tiden, blef den lefvernesbeskrifning öfver Ala Ponzoni, som jag nu vill meddela, uppfriskad i mitt minne. Genom sin födelse tillhör han den lombardiska adeln, samt uppehöll sig i Milano, tills slaget vid Novara 1849 krossade hans och de öfriga lombardernas hopp. Han tog sin tilllygt till Genua, och haus palats i Milano förvandlades af österrikarne till kaserner, och en stor del at dess konstskatter ödelades. Detta betecknar dock blott mannens politiska ställning. Han är nu omkring 50 är. Hans hållning är stolt och ädel, men hans ansigte är förslappadt och märkt af passionerna. Såsom ung blef han nemligen vid 24 års ålder bekant med en borgerlig och fattig, men utomordentligt vacker flicka, i hvilken han förälskade sig passioneradt. Men då hans familj var så högadlig och så rik — familjeförmögenheten är 30 mill. fres i årlig inkomst — mötte han det bestämdaste motstånd från dess sida. Men då han sjelt var likaså hårdnackad, som familjen, åtog sig en prest att ordna saken, och en vacker dag såg Ala Ponzoni sin älskade taga slöjan och för evigt begrafva sig i ett kloster. Genom detta slag var Ala Ponzonis ungdom förstörd. För någon tid sjönk han viljelös ned under föräldrarnes makt och lät föra sig på resor rundtomkring verlden ; men då han kom hem och vid föräldrarnes död kom i besittning af en kolossal förmögenhet, blef ett det bestämmande för hans lif och verksamhet: hat till presterskapet. Dock var hans hjerta för stort, för att nära ett ofruktbart hat, och jag kunde hafva grund till att korrigera mitt yttrande genom att tillägga, att i samma grad, eom han hatade presterna, ilskade han det folk, som hans älskade hade tillhört. Alltnog, Ala Ponzoni bidrog med sin förmögenhet högst väsendtligt till striden