Göteborg d. 15 Mars 1861. Skarpskyttefrågan. Den kongl. kun görelsen rörande skarpskyttekårerna tyckes hafv: vållat en viss förlägenhet hos ett och anna af de få blad, som ullförene hållit mycket for numstigt tal rörande kårernas skyldighet at ställa sig till regeringens förfogande. Undei det den officiela Posttidningen, — som va! nog litet bevandrad i vanlig sund statslära att påstå skarpskyttekårer eller sällskape: omöj igen kunna bestå, utan att vara i direk lydno af regeringen, tillfölje af den ur civili serade samhällen annars törvisade satsen on endast den starkares rätt — skänker de kongl. beslutet tystnadens bifall, fastän de uttryckligen medgifver svenska medborgare rät att bilda och organisera föreningar för öfning i vapenföring eller skarpskjutning; härunde blir vår kollega på platsen, Handelstidningen riktigt litet bångstyrig at förtjusning elle kanske rättare ifrig efter att få bevisa, de H.-T. alltid varit i denna fråga af samma me. ning med regeringen. Handelstidningen (märk ej de af skarpskyttekåren härstädes tillsatte komiterade!) säger neml. den 12 mars: Hadc detta vårt första förslag vunnit majoritet, så hade vi egt den illfredsställelselsen att hafva redan förekommit den kongl. förordningen. Vi taga oss derföre den friheten, värde kollega, lägga fasta på ert uttryck: vårt första förslag. För den I mars yttrar Handelstid. ningen om de kongl. grunderna för skarpskyt tekårernas organisation, att de äro i det när maste öfverensstämmande med häradshöfding Collianders förslag ; blott några dagar derefter eller den 13 mars, heter det deremot, att det