Göteborgsposten – 14 mars 1861, sida 3

Men krukan går så länge till brunnen, att hon slutligen spricker, lyder ordspråket; och man kan väl utan tvekan antaga, att det parlamentariska lif, som nu åter börjat vakna upp inom Frankrike, skall slita fjällen från folkets ögon och komma detta att se, huruledes man måste åtra sig i tide, kasta militärlyxen öfverbord och egna sig åt upprättande af de fel och brister, som militärdespotien och en oklok finansstyrelse tillfogat samhällskroppen. Franska kejsaren kan af det varnande exemplet trån öfrige militärstater se, hvarthän det slutligen leder. Osterrike, Turkiet, Ryssland äro slående bevis. Ett fritt konstitutionelt lif är den säkraste borgen för ett rikes bestånd och säkra fortgång på sin såväl intellektuela som materiela förkofrans bana. I utkastet till Frankrikes budget för år 1862, hvilket nu förelagts den lagstiftande kåren, uppgå den allmänna budgetens utgifter till 1,929,448,725 francs, hvartill kom en specialbudget om 91,826,745 tres. Det gifver på papperet redan en årlig utgift af 2,020,000,000 fres — således är man inne på ej mindre än andra milliarden. Här är fråga om utkastet till budgeten, hvilket alltid är särdeles beskedligt och i hvilket den andre milliarden för första gången öfverskridits; det är ett allbekant faktum, att detta i verkligheten, d. v. s. vid det verkliga afslutandet af budgeten, redan länge varit händelsen. Äfven år 1859 uppgingo utgifterna till 2,266,000,000 fres; budgetförslaget, sådant det voterades af kammaren d. 4 juni 1858 hade anslagit utgifterna till blott 1,766,000,000 tres, således !, milliard mindre. Men man hade då ej förusett det italienska kriget, hvars omkostnader förtärt största delen at dessa 500,000,000 francs. De trenne föregående åren voro likväl fredsår, men missförhållandet mellan de i budgeten voterade och de verkligen gjorda utgifterna var derföre likväl ej mindre. Enligt 3:dje bandet af Horus Annuaire du Credit public (för 1861) voro utgifterna för åren 1856, 1857 och 1858 enligt budgeten fastställda till resp. 1,598,3, 1,698,9 och 1,716,9 millioner, och skulle sluta med ott ötverskott af 3,3, 10,9 och 20,1 millioner; men i verkligheten uppgingo utgifterna till 2,266,2 mill. för år 1856, till 1,918,7 mill. år 1857 och 1,908 millioner för år 1858, så att i stället för de utlofvade öfverskotten inkomsterna understego utgifterna med resp. 476,6, 157,2 och 180,5 millioner. Man kan deraf lätt finna, hvad värde det kan sättas på det inkomst-öfverskott at 1i,6 millioner, som det nuvarande förslaget till budget upptager. Det synes häraf, att det är på tiden, ut! franska folket åter sjelft öfvertager ledninger af sina finansiela angelägenheter, hvadan mar eger skäl antaga det lagstiftande kåren skal väl betänka sig, då den bestämmer sig i af seende på följande amendement, som det re publikanskt oppositionela partiet med Jules Favre i spetsen gjort till kårens svaradres: till kejsaren: Vi beklaga att, oaktadt ofti upprepade enstämmiga önskningar, sättet at votera budgeten afdelningsvis bibehållits. Bud getens voterande efter kapitel och klansule är det enda såttet att komma till en allvar lig och verklig kontroll af statens finanser:. I allmänhet väntar man inom lagstiftan de kåren lifliga diskussioner öfver adressen Ihvilken antages svårligen kunna vara full lvoterad förrän i slutet af innev. månad. Blanc annat lär äfven polska emigrationen ha vänd sig till deputeranden hr ÖOllivier, med begå Tran om att denne må i formen af ett amen dement indraga äfven den polska frågan inon lområdet för kamrarnes diskussion. Med de sympati, som Frankrike är kändt att hysa fö ÅPolen motser man med någon väntan kam rarnes steg i frågan. I kyrkan Notre Dam des Victoires i Paris har tillochmed hållit en sorgemessa för dem, som fallit i Warschau ertumultet. Polackarnes hållning är ock sä deles lämplig att skola väcka fransmännen Isåväl som alla andra nalioners sympati; d förras på grund af gamla traditioner och mir nen, de senares genom den ifver, hvarme , den fritt konstitutionela statsformen nu on fattas af de europeiska folken, — en stats