Göteborgsposten – 12 mars 1861, sida 2

hufvud, men hejdades, i det hans bröst stötte mot en hotande pistolmynning. — Försigtighet är säkerhetens moder, såsom Jag redan förut haft äran anmärka för hr grefven! sade Saint-Jean med smekande stämma. Bamboulaå kastade ifrån sig dolken. Saint-Jean stoppade, alltjemt lika lugn, ned pistolen igen i fickan. Derpå gick han bort till det lilla bordet, tog ett glas, fyllde det med vatten, och räckte det åt sin motståndare, som fallit ned på en stol, och sade till honom med en alltmera hånande ton: -— De häftiga rörelsernaa äro ofta farliga, hr grefve. Tag er till vara derför och var god och sätt er ned. Bamboulå förde undan handen, som räckte fram glaset, och sade befallande, i det han lifligt reste sig upp: -— Nog! Låt oss nu förklara oss, hr SaintJean. Under de två år jag känt er, har jag alltid sett er ifrig efter att lyda mina minsta befallningar. Ni har nu alldeles förändrats! Hvad är orsaken till denna förändring? — Metamorfosens timma är slagen, hr Bamboulå! sade Saint-Jean med allvarlig röst. — Om hvilken metamorfos talar ni? — Om -den, som skall återställa oss i den ställning, som tillkommer hvar och en utaf oss: