Göteborgsposten – 12 mars 1861, sida 2

Bamboulis ögon gnistrade i mörkret. —Drummel! sade han med en hotande åtbörd. Upphör med denna misshagliga komedi! Skulle du kunna våga att ålägga mig några vilkor ? — Hvarföre icke? svarade betjenten kallt. Jag bestämmer dessa vilkor, emedan jag har rättighet dertill, och jag spelar denna komedi, emedan det roar mig. Bamboulå grep Saint-Jean i armen och ristade honom duktigt. -— Usling! sade han med af vrede hväsande stämma. Hvad fordrar du? Saint-Jean gjorde sig hastigt lös med den kraft, att Bamboulå var nära att falla baklänges. — 400,000 livres för arfvet, sade han med oförändrad röst, 5300,000 för brölloppet och en million för barnet. Faller det er lämpligt? Bamboulå spärrade upp ögonen: raseri och förvåning lästes i hans gnistrande blickar. — Ah! inföll Saint-Jean med ett ironiskt leende. Hr grefven trodde kanske, att jag ej kände till affären med lilla Rosa ? Bamboulå svarade icke: med dyster panna och armarne lagda i kors öfver bröstet, tycktes han stå alldeles slagen af häpnad. Hastigt rätade han upp sig, gjorde ett språng framåt och lät sin dolk glänsa öfver Saint-Jeans