Göteborgsposten – 11 mars 1861, sida 2

Mahurec styrde lifligt kosan på Saint-Jean, men öfverraskad af Jeans anrop, vände han sig tvärt om, och när han, efter att ha gifvit färgaregossen ett vänligt ögonkast, ville fortsätta sin gång, blef han icke mera varse Saint-Jean. — Stopp och belägg ? utbrast han vredgad. — Kom då! ropade Jean. — Kuggad! svarade sjögasten. Härvid ryckte Mahurec en stol ur händerna på en spelare, som tänkte taga plats, och sprang upp på den, för att bättre kunna öfverblicka mängden. Han upptäckte troligen ej hvad han sökte, ty en ånnu mera tydlig ed än den första undslapp hans läppar och han hoppade åter ned på golfvet med åtbörd af fullkomlig missräkning. Den som så mycket ådragit sig sjömannens uppmärksamhet hade verkligen nyss lemnat salongen. Hukande sig ned, för att kunna bättre dölja sig bland spelarne, hade han smugit som en orm mellan hopens packade leder och hastigt uppnått utgången. Utkommen i andra salongen, befann han sig ansigte mot ansigte med Bamboula. -Hvar? hviskade han sagta utan att stanna. — Hos Rosine! svarade Bamboula och vände sig hastigt om,