Göteborgsposten – 11 mars 1861, sida 1

försöka att åstadkomma någon försoning, samt synes vara fullt öfvertygad om de fordelaktiga följderna af en sådan tilldragelse. Man har redan uppgjort för sig den blifvande konfederationens handelspolitiska program, samt har tillochmed vidtagit förberedande steg för dess framtida utförande, i det man från GeorIgla och Carolina enskildt lärer sändt några förtroende-män till Europa, för att söka att stämma de europeiska makterna gynnsamt för detta företag. Detta program omfattar hufvudsakligen följande punkter: ovilkorligt förhindrande eller åtminstone törsvårande at all närmare beröring med norden, förnämligast len hög utförseltull å alla söderns produkter, Ihvilka försändas till norden, isynnerhet bomull, och förbud eller utomordentligt hög tull å alla nordens industriprodukter, samt dryga hamnumgälder för alla från nordens hamnar kommande fartyg; men deremot fri utförsel till Europa at alla sydstaternas produkter, en låg tulltariff på införseln af europeiska varor och europeiska fartygs gynnande i alseende å hamnafgifter 0. s. v., samt användande af alla möjliga medel för att förmå europeiska invandrare att draga till södern. Dessa ungefär äro de punkter, hvilka man anser sig böra uppställa såsom grunddragen för den nya konfederationens handelspolitik, och de visa kanske mer än något anuat, huru stark föbittringen mot norden inom sydstaterna är. I Med genomförandet af detta program går det dock icke så lätt; men äfven om det skulle lyckas är man likväl berättigad att hysa allvarliga tvifvel om det nya statslörbundets särdeles stora lifskraft för en längre tid. Antagom att de 15 sluistaterna hatva förenat sig om en tederativ foiriattning och utan strid blifvit erkända af nordens stater, samt att denna nya stat äfven förmått förskaffa sig de europeiska staternas erkänuande— antaganden, hvilka äro de mest gynsaumma för dessa stater, men hvilka ingalunda äro att så bestämdt räkna på — och låtom oss se elter, hvilken den ekonomiska och sociala grundval är, på hvilken ett sådant statsförbund skall komma att hvila. Enligt officiella uppgifter utgjorde de 15 slafstaternas samtliga befolknig år 1850 9,664,656 pers., hvaral 3,204,051 slafvar och 248,187 fria färgade, så att den hvita befolkningen utgjorde 6,222,198 eller omkr. 3 at af hela antalet. Folkräkningarne 1 Förenta Staterna utvisa, att sedan 1790 den fria befoikningen och slafvarne tillväxt i ungefar samma proportion, men då man betänker, att i de hvitas tillökning ingår det betydliga antalet af invandrare trån IKuropa, men att, scdan införseln af slafvar år 1809 upphätdes, i slafvarnes antal ökats endast med sådana, som blifvit tödda inom Förenta Staterna, så finner man, att slafvarnes tillväxt i sjelfva verket sker i en betydligare proportion än de trias. Detta är ett ganska betänkligt förhållande tör de sydliga staterna. Ty erfarenheten har visat, att det ofvervägande flertalet at de euI ropeiska iavandrarne vända sig till de nordVMA