Göteborgsposten – 9 mars 1861, sida 2

— Herrn skall tjena oss som vittne, tillade Nicolas. — Mycket gerna, genmälte Saint-Jean förekommande, men tillåt mig anmärka, att mitt vittnesmål icke skall tjena er till något, ty det är det enda. Jag stod bakom bankörens stol, jag kunde se den falska manövern, men de andra spelarne sågo det icke. Om ni förlorat på draget, är det åter andra som vunnit: dessa skola svära på att bankören handlat riktigt. Majoriteten skall vara af samma mening, således . .. — Således, afbröt Joachim ifrigt, skall man låta bestjäla sig och bara tiga. Saint-Jean gjorde ett jakande tecken och tillade: — Än sedan? Jag har sett mången i er belägenhet, som också velat anföra klagomål. Hvad har blifvit följden deraf? Intet bevis fanns emot banken och man sade till den bedragne spelaren: ,Hvarför besöker ni sådana ställen ? Detta är ett ocmotsägligt argument, som utgör dessa förfärliga håls styrka. Betrakten blott eder. sjelfva! Hvem af er skulle vilja ställa sig inför domstol i denna sak? Vreden förblindar er nu, men huru skulle ni icke i morgon ångra en handling, hvilken skulle för edra familjer, vänner, kortligen för dem, af hvilka er framtid beror, förråda, att ni tillbringat natten på PEnfer och att ni kommit i delo med spelarne,