Göteborgsposten – 8 mars 1861, sida 2

Han fortsatte, uppmanad af sina kamrater; men turen tycktes alldeles ha öfvergifvit honom. För hvarje nytt drag såg han sin insats stryka tillbaka in i banken. En djup rörelse fattade ånyo de unga männen ; men de förtviflade likväl icke ännu. Såsmåningom bemäktigades Joachims sinnen af spelets förderfliga inflytelse. Hans panna blef brännande het, hans blickar fästades, utan att förändra riktning, på det gröna bordet, som de i afton sågo för första gången, hans händer darrade och hans förstånd omtöcknades. För hvarje gång han förlorade, blef andedrägten tungare. Han hade snart icke qvar mer än tio cus. Innan hans kamrater hunnit sätta sig deremot, tog han de tio myntstyckena och kastade dem på n:o 16. — Spelen äro klara! sade bankörens hjelpare. Joachim lutade sig ifrigt mot bankören. Denne drog ur påsen ett nummer. — Tjugofem! sade han. — Tjuf! skrek Joachim i raseri. Har kastade bort ett annat nummer och det var mitt. — Ni misstager er, min herre, sade en aj medhjelparne kallt. Men Joachim var säker om att han sett en