Göteborgsposten – 8 mars 1861, sida 2

marmorstaty. Hans kamrater sänkte sina hufvuden. Joachim satte med darrande hand sin sista 6ceu på n:o 16. Alla dessa unga hjertan klappade våldsamt; oron lästes i allas blickar och derag händer knötos feberaktigt . .. Bankiren skakade på sin påse och stack ned sin hand deri. Saint-Jean log alltjemt. Sexton! sade bankiren med hög stämma. Joachim stod stum af bestörtning. En af bankörens hjelpare tog fram 64 cus och sköto fram dem till den vinnande spelaren. — Är det nog? frågade Joachim, Nej! sade Nicolas. Vi behöfva nästan lika mycket till. Spela bara; lyckan vinkar oss. Saint-Jean log ej mera. Han lemnade sin observationspost bredvid de unga männen och smög sakta bakom bankörens stol. Joachim fortfor att spela: bankören ristade påsen. Saint-Jean lutade sig hastigt ned, under det bankörens bjelpare ordnade spelet och hviskade lifligt i dennes öra. Bankören vred litet på hufvudet, kastade en blick på Joachim, blinkade med sina små ögon och sade det vinnande numret. Joachim förlorade; men då han egde sextiofem cus och han blott riskerat fem, var förlusten obetydlig.