Göteborgsposten – 8 mars 1861, sida 1

Ae derna, blefvo år 1851, då man bildade en hel statstörfattning och till en stor del upphätde de gamla historiska indelningarne, fördelade 20 Kronländer eller distrikter. Den högst: lagstiftande och utöfvande makten var ho: kejsaren ensam; som radgifvande auktoritetei skulle ministerkonterensen och riksrådet, son bestod af 2 kamrar, bistå honom. De skild: kronländerna skulle förvaltas af ståthålla re eller guvernörer, och rådgifvande ko mitcer al personer ur skilda ständ skulle bista dessa. Kronländerna indelades i under: atdelmingar, som kallades kretsar, provin ser o. 8 v., och i Ungern, som för sig utgjorde ett at kronländerna, komitater, lika som åtven i Kroatien-Slavonien. Det enda sammanbindande uti denna helstat var kejsaren och riksrådet, hvilka repre. senterade den politiska enheten. För öfrigt hänvisade allt i densamma på splittring, an. lingen man täster sig vid nauonaliteten, eller religionen, eller de historiska traditionerna Al Österrikes 35!, millioner invånare ärc omkriug 3!7 mill. tyskar, 15, mill. slaver å!, mill. magyarer (ungrare), 2!, mill. rumä. ner, 138,000 italienare; resten utgöres al greker, ziguenare o. 8 v. Dessa folkslag be till största delen om hvarandra och i torhål. landen, som historiskt hafva utvecklat sig så lunda, att ett folkslag har politisk öfvervigt otver de andra. Tyskarue äro öfverallt de, som hufvudsakligen utgora embetsmannaståndet, och hatva derigenom makten i händerna, men i Ungern t. ex. åter äro magyarerna, ull hvilka nåstan hela adeln hör, i besittning a jordegendomarne samt beherrska de oötriga icke tyska folken derstädes. Etter religionen sönderfaller Osterrines befolkning i 23 mill rumerskt-katolska, öv ,, mill. unierade och 3; mill. icke unierade p.vker, 3, mill. protestanter samt omkring i mill. judar. De olika religtonsbekännarene ä. spridda inom alla skilda landsdelar. Likastora äro de olikheter emellan kej sarestatens delar, som bero på historiska för utsättningar. I dem alla förekommo i äldre tider ständerförsamlingar (Ständer, Landt dagar) af olika natur. I de egentliga öster. rikiska arfländerna voro landtdagarne samlingar af de fyra stånden, prelater, herrar, riddare och städernas utsedda. Vanligtvis sam. mankallade regeringen blott det stånd, med hvilken det wille förhandla; förenade landtdagar sammanträdde blott vid särdeles vigtiga angelägenheter, men utöfvade då ofta en betydlig makt, i synnerhet när likadana landtdagar i flere af arfländerna förenade sig med hvarandra. Småningom sjonko dock Jlandtdagarne derstädes ned till att vara blott rådgitvande stånder, hvilka såsom sådana väl kunde utötva något iuflytande på kommunala angelägenheter, men voro utan all betydelse i afseende å landets politiska affärer. Detta förhållande blet efter år 1815 gjordt till lag, och Tyrolen och Lombardovenetianska konungariket erhöllo samma år dylika församlingar. De kunde, som sagdt, blott gifva