Göteborgsposten – 7 mars 1861, sida 1

am. ss mu hände det nog, att de i anledning af skoten uppfattade tillfället såsom ett tydligt tidsnoment af ett skottår. Men var det någon ruktan och oro i början, så slutades dock allt med glädjens visshet, törmodar jag och man kan antaga att prinsen som kom till verlden then natten, föddes under allmänt lyckligare le drifva koketteri med detta privilegium och: förhållanden än dem solen plägar skina på. Vår dynasti befästes allt mer och mer, vi äro snart så lyckliga att kunna hoppas på en hertig för hvart landskap. Man hade gissat att Norrland skulle blifva den nyfödde prinsens hertigdöme, men förmodligen har man icke velat på en gång slösa med detta kollektivland, då ingen kan veta om det ej kan göras behof, att af dess särskilda provinser förläna en och en i sänder åt blifvande småhertigar. Från Vestergötland beredes väl en deputation, som på öfligt sätt skall hålla tal och tacka för den nåd som vederfarits, och jag vågar hysa det hopp att den skald, som år bördig från denna bygd, skall uppstå ur sin nedslagenhet, för att med en ny — och högstämd lyra besjunga den nyel prinsen, i hvars purpur äfven skalden hädanefter kan skydda sin ofta orättvist beledda ära af att vara en knallbygdens son. Dagen etter den lyckliga nedkomsten hölls Te Deum i slottskapellet, som var alldeles fullt at de underdänigste och tropligtigste i full unitorm. Ingången bevakades af en atdelning gardister med björnskinusmössor, det var sårdeles högtidligt och öfverallt i staden tog man skadan igen, som man lidit i sömnlöshet under natten, med att göra sig glad och dricka ett glas eller fler för Vestgötahertige.s skull. Och ingen annan politik yttrades härvidlag, än litet runkande på hufvudet y:l omtänksamheten på hvad det kommer att kusta staten i ett anständigt underhåll af alla dessa prinsar, deras hof i framtiden, deras familjer 0. 8. v. Märkvärdigt var tillika, att denne prins skulle födas just som hofvet började att glädja sig etter sorgen; en såväl atpassad entråe förtjenar att bemärkas och skall säkert bidraga att förhöja bofvets numera lofliga glädjefester. i andshofdingen grefve Sparre har haft mycken otur och det, att finna refereradt i tidningarne hur han blifvit bedragen af en mamsell, måtte kännas ganska förargligt. Besinna först offentligheten af en enskild hyresaftär, på hvilken gretven trodde sig vinna några hundra riksdaler, och sedan olyckan att få sina manuskripter och isynnerhet familjepapperen sålda efter vigtien kryddbod. Det är hemskt, sa Ryding, när hönsen sprang omkull honom i förstugan. Men en tröst är tillfinnandes i tanken på, att äfven många andra höga herrar blifvit lurade af dessa äfI ventyrerskor, som synas i Stockholm gå bra llänge såsom krukor efter vatten innan de Ispricka. Den famösa mamsell Åkerberg, som Inu ändtligen kommit i ro i cellen från sitt lirrande och besvärliga affärslif, är ett dagligt I samtalsämne i staden och få äro de, som