— Litet längre borta, återtog han, ser jag Tallien, skrifvare hos en notarie: detär en gosse, som kommer att gå långt. Han är i sällskap med fäktmästaren Augereau och en liten rosenkindad sate, som lofvar att bli ställets hjelte. Augereau påstår, att det är en abbe, som skall ge sig till knekt. Han spelar, skriker och svär med största flit. Men varen goda stigen på, hitin i andra biribisalen; der är den talrikaste och utvaldaste samlingen och j skolen snart få höra ett förfärligt gny. Man väntar hit Bambouli. — Bamboulå! upprepade Saint-Just förvånad. Ivilket underligt namn! -— Är det då en neger, som heter så? frågade Danton. -Nej! svarade Barras. Det är en hvit man, bankens lyckligaste och ifrigaste motståndare. Han har nu på trenne dagar redan två gånger sprängt banken. I detsamma utbröt ett förfärligt oväsen i den andra salongen. — Låt oss gå in och se efter hvad det är! utropade Barras och drog Danton och Saint-Just med sig in.