Göteborgsposten – 5 mars 1861, sida 2

hade gått till hvila. Saint-Jean slog eld och tände en lykta, som stod på golfvet. Vi skenet från lyktan granskade han de båda bref, som Blanche lemnat honom. Han tog derpå hastigt upp ur fickan en knif, hvars blad han upphettade i ljuslågan. Med en skicklighet, som förrådde långvarig praktik, tog han bort de båda svarta sigillen, öppnade brefven och började läsa dem. Under läsningen upplyste en vild glädje hans ansigte. — I morgon qväll, sade han; godt! Grefven är bestämdt en stor man, tillade han leende med hånfull ton. Han kan förutse hvad som skall inträffa! Brefven från Guimard och Duthte skola göra resten... Saint-Jean lade åter ihop brefven och undanröjde, alltjemt med tillhjelp af det uppvärmda knifsbladet, hvarje spår af att de varit uppbrutna. Sigillen tycktes vara alldeles orörda. -— Nu, tillade han, gäller det endast att bära dessa bref till sina egåre och låta mig följas af en af hr Lenoirs spioner; och sedan till VP Enfer ! Saint-Jean lemnade nu köket, skyndade öfver gården, öppnade försigtigt den lilla porten och smög sig ut på gatan Chaume, samt gick med snabba steg mot Grand-Chantier. Då han uppnådde hörnet till den senare