Göteborgsposten – 5 mars 1861, sida 2

vidare om sitt offer, i sin ordning mot gatan Grand-Chantier, hvilken han uppnådde tillräckligt tidigt, för att hinna varsebli SaintJean, som befann sig kort framför honom. Han skyndade nästan ljudlöst framåt, hans fötter. voro bara och han tycktes vara mycket van vid detta sätt att gå, som då var så eget för nästan alla sjömän. Saint-Jean fortsatte sin väg, vetande sig vara följd, men okunnig om att spionen ej var densamme, som han trodde sig ha i hälarne på sig. XI. LEnfer. Fastän spelhusen sedan tjugotvå år tillbaka äro stängda öfver hela Paris, minnas dock de flesta af våra läsare säkerligen det beryktade 113 i Palais-Royal, detta hus, som, alltifrån det byggdes, var egnadt åt lasten, hvilken äfven gifvit det dess skamliga ryktbarhet. År 1783, då det ännu icke var alldeles färdigt, öppnade der en salong sina dörrar för alla dem, hvilka af spelpassionen fördes mot afgrunden. Denna salong, som flitigt besöktes af alla samhällsklasser, men förnämligast af den lägsta, hade från sitt öppnande värdigt föregått det