Göteborgsposten – 5 mars 1861, sida 1

lotel Niorres). Berättelse från första franska Revolutionen. (Öfversättning). Om jag skulle plötsligt försvinna en natt, utan att någon kunde ana hvart jag tagit vägen, skulle min frånvaro föranleda till allt möjligt sqvaller; om man sedan märker, att det skall bli omöjligt att dölja för folket, det unga Louis försvunnit på samma gång som jag, skall man lätt börja gissa och sluta till att det är jag, som fört bort den lille. — Det är sannt! bifogade de Niorres. — Ni förstår, fortfor betjenten, att dylikt prat vore detsamma som att sätta i spåren efter Saint-Jean alla dem, som hafva fördel af att motsätta sig bans tillgifvenhet. — Derpå hade vi ej tänkt! sade åter rådsherren, frapperad af tjenarens anmärkning. — För mera säkerhets skull, är det nödvändigt, att mitt utträdande ur hotellet får en känd orsak, att min frånvaro erhåller en riktig förklaring och framförallt, att man ej må kunna tro, det Louis rest med mig. ) Forts. från N:o 1—53.