Göteborgsposten – 5 mars 1861, sida 1

olika rummen. Nu har jag endast tvenne saker att uträtta: att gå till de båda älskande och i morgon ... Saint-.Sean slutade ej, men hans mörka öga sköt en flammande blixt. I detsamma öppnades en dörr nära honom och ett litet förtjusande hufvud stack fram genom öppningen. — Saint-Jean! hviskade en mild stämma. — Fröken Blanche! sade betjenten och stannade plötsligt, i det hans ansigte återtog sitt lugna, välvilliga uttryck. — Min goda Saint-Jean, fortfor den unga flickan. Hon sträckte dervid fram högra handen och visade tvenne små bref. Betjenten förstod säkerligen utan någon vidare förklaring denna pantomim, ty han tog de båda brefven, stoppade dem i fickan och sade med sänkt röst: — Om en timme skola markisen och vicomten ha dem. Dörren stängdes åter och ett behagfullt tack! smekte sakta hans öra. — Saint-Jean uppnådde trappan och fastän denna del af hotellet var försänkt i djupt mörker skyndade han dock hastigt utför trappan, gick med snabba steg genom bottenvåningen och kom till köket. Detta var alldeles tomt; alla husets tjenare