— Men hvarföre icke? — Derföre att jag ej kan ge mig i väg, om jag icke är fullkomligt säker; betänk hvilket ansvar jag åtager mig, med att bortföra Louis. — Nå? — Nåväl, min gode herre, jag begaf mig i qväll ut, för att undersöka terrängen, och deri gjorde jag rätt, ty jag märkte, att jag följdes af någon . .. — Följdes ! upprepade de Niorres, som genast tänkte på de spioner, polislöjtnanten skulle ställa ut, för att bevaka betjenten. Är ni säker om att de, som följde er, ville spionera på er? — Jag är säker derom. — Huru då? — Jag gjorde flere försigtiga omvägar, för latt kunna öfvertyga mig om att det var mig man ville åt. — Är det derföre ni vägrar resa? — Jag tror, att vi ännu icke nog beräknat alla farorna vid min afresa. I — Huru? — Alla menniskor här i hotellet känna mig och veta, huru tillgifven jag är min husbondes familj, men det är ej blott invånarne här i hoItellet, utan äfven de i hotel de Soubise, samt fatta här i qvarteret, som veta min ställning hos l min husbonde, (Forts.)