RAD NA S:t Sulpice i Paris, hvilket äfven Snses-för gallikanskt. Det är derföre icke underligt, att man i Rom ända hitills hårdnackadt nekat att sanktionera abbe Marets val (den nye biskopen har senast förklarat sig ej vilja altgå från biskopsstolen i Vannes, oaktadt påtvens sanktionsvägran). Regeringen söker att på detta sätt etter hand skapa sig ett nytt presterskap, som står i opposition mot Rom och derföre måste vvilkorligen kasta sig iregeringens armar; ty den gamla gallikauska kyrkans oberoende at bådadera är under nuvarande törhållanden absolut omöjligt. I alla hänseenden äro, äfven om de betyda aldrig så litet, otvannämnde broschyrer ett tecken till att en allvarsam jäsning räder på det kyrkliga gebitet, så mycket mera, som man antager att de fleste utaf dem skrifvits af prester; man gissar bland andra på abbe Guettee och abbe Michon. Den siste är troligen bekant för er genom den id, han förfuktar i åtskilliga skrifter, nemligen att påtven måtte sändas till Jerusalem. Under det man nu gerna kan antaga, att kejsaren på sin sida har en mängd talangfulla män ur det lägre presterskapet — hvilket ofta stått i fiendskap mot ultramontanismen — skulle han deremot kunna röna ett ingalunda föraktligt motstånd, dels från det högre presterskapet, men isynuerhet från hela intelligenspartiet, utan afseende på trosbekännelse: universitetet och akademien, Villemain, Guizot och Cousin, hvilka hittilts icke utmärkt sig gerom av gifva sig under kyrkan, skulle förena sig med Dupanloup, Berger och Montalembert. Uch detta af ew mycket enkelt skäl. Genom grundandet at en stavskyrka skulle blott kejsardömet och icke friheten, ej ens religionsfrihetcn, vinna. Den protestanuska tvidskritten Revue Uhråtienne innehöll för kort tid sedan en artikel at Edmond de Pressenså, som fullkomligt öfverensstämde med följande ywurande af en liberal författare: denna kyrka skulle snart komma oss att sakna Rom. Och en sådan statskyrka som i Ryssland skulle ovilkorligen bli det slutliga resultatet, då presterskapet i materielt hänseende är alldeles beroende af regeringen. Statskyrkoteorien har svårligen framtiden för sig, och det skulle vara en underlig anakronism, att försöka upprätta ett dylikt system i Frankrike, då alla statsoch folkkyrkor äro i tillbakaskridande ötverallt i Europa. Hela det liberala och intelligenta partiet af alla nyanser känner detta. Om den nuvarande rörelsen skulle vara at någon betydelse för en sannt religiös och poltisk fri het, måste den gå i samma riktning som de amerikanska systemet: forklara staten all deles inkompetent i religiösa frågor och öt verlemna åt de enskilde, åt individerna, at åt sig utvälja det religiösa system, som syne: dem vara det bästa, samt upphöra med at löna prester af hvad kult de vara månde Men den religiösa och politiska friheten är med hvarandra alltför nära beslägtade, at kejsarens regering skulle våga tillgripa et dylikt experiment. Sm DET ORTEN TSE TEN