bearbetat den allmänna meningen och är säker på dess understöd. I föreliggande sak skall han uppenbarligen låta initiativet komma från folkrepresentationen (så som hans regering sjelf arrangerat denna). Men att man väntar slaget, kan synas deraf, att biskopen af Nantes i sitt ,,herdebret för fastan trott sig böra uppmana Bretagnes befolkning, att stå fast, om man skulle söka lösrycka franska kyrkan från Rom. Jag kommer nu till broschyrerna, hvilka, såsom vanligt under denna styrelse, förbereda den allmännna opinionen, såsom Uaylas ..Påfven och Kejsaren, ,,Rom och de franska biskoparne, ,Frankrike utan påfven, , Memorial för återställandet af gallikanska kyrkan, m. f. Caylas broschyr går rentaf ut på, att kejsaren skall liksom ryske czaren göra sig till nationalkyrkans öofverhufvud. Detta är den ytterligaste fordringen och afser ej gerna annat än att bana väg för mildare förändringar. Visserligen säges hr de Persigny vara en stor beundrare af det förhållaude, som i Ryssland existerar mellan kyrka och stat, och hr de Morny, som är gift med en prinsessa Troubetzkoi, har på sjelfva stället haft tilltälle att beundra den styrka och komfort, som ett dylikt arrangement förskaffar statsmakten. Men man vågar ej tro, att Napoleon har för afsigt realisera de idger, som finnas i Caylas broschyr. Fransmännen uppfatta allt för väl det löjliga, för att någon skulle på fullt allvar kunna tänka sig Napoleon III såsom kyrkans öfverhufvud, formulerande dogmer och talande i Guds namn liksom den ryska sjeltherrskaren till sin naiva befolkning af lifegna. — De broschyrer, jag nyss uppråknade, gifva en mera praktisk lösning och komma, till sin ande, men ej till sin form, till samma resultat. De äro alla ense om att fordra det verldsliga påfvedömets upphörande; påfven skall reduceras till att bli biskop af Rom och få hedersplatsen bland kyrkans biskopar; men hela den kyrkodisciplin samt administration, som hittills legat i händerna på den romerska kongregationen, skall alldeles försvinna, hvilket dessutom följer af sig sjelf, alldenstund de ej kunna existera utan verldslig suveranitet. Det lägre presterskapet skall föreslå trenue kandidater till de lediga biskopsdömen, af hvilka staten sedan väljer en. Påfvens samtycke skall ej längre vara absolut nödvändigt. En patriark ställes i spetsen för franska nationalkyrkan och presternas egen bildning ställes under statens kontroll. På denna sista punkt lägges isynnerhet vigt, emedan man förebrår presterskapet, att det är bundet vid en främmande furste, att dess sympatier äro ej allenast för Rom, utan äfven för bourbonerna, kort sagdt, att det identifierar religionens sak med legitimitetens och reaktionens. — Slutligen skall folkundervisningen alldeles reformeras och undandragas presterskapets kontroll. Man skall efter all sannolikhet snart få se, huru mycket af detta program, som kom mer att realiseras; här betviflar ingen, att kejsaren snart skall draga sina trupper tillba från Rom och ötverlemna påfven åt Piemonts vård. I senaten ha diskussioner redan egt rum angående Rom; Bourqueney har angripit Viktor Emanuel och man påstår, att Pelissier och Canrobert dela hans åsigt. Deremot har prins Jerome Napoleon gjort ett anfall på påfven och presterskapet, så våldsamt och utan konsiderationer, att en af senatorerna efter sessionen anmärkte till Dupin, que le Prince Jerome avait casså les vitres, hvarpå Dupin svarade: dites plutöt les vitraux) — Att kejsarens planer med franska kyrkan icke heller äro gynsamma för dennas oberoende, har man åfven nyligen erfarit, då mgr Coeur, biskop af Troyes, dog. Man påstod, att det bland hans efterlemnade papper fanns bevis på, att kejsaren erbjudit honom patriarkatet öfver Frankrike, och att mgr Coeur mottagit denna värdighet. Domkapitlet i Troyes har visserligen nekat till sanningen häraf; men efter senare framkomna fakta har jag skäl att tro det första ryktet vara sannt. Man påstår äfven att kejsaren låtit 40 andliga af olika rang komma till sig och förhört sig om deras tanke i afseende på hans reformplaner, Tull hvilka de alla lemnat sitt bifall. Jag vill ej gå i god för sanningen af detta on dit. men afgjordt är, att kejsaren följer en be stämd och omfattande plan, för att kunna neutralisera Roms inflytande på den franska kyrkan. Man finner detta isynnerhet vid besät tandet af de lediga biskopsstolarne. De gam la biskoparne dö nu för tiden som flugor, oct I kejsaren utväljer sina kandidater antinger Ibland personer, på hvilkas ovilkorliga lydnac set oo kKllAaA AA