kär 1 sin fars gesäll och icke hek guta sig med sin älskare, plötsligt rymde bort med honom. Då urmakaren beklagade sig för en vän, sade denne: Det är ditt eget fel, du drog icke upp henne riktigt, derföre löpte hon ut för hastigt. Det lyckliga skottet. Första orsaken till biskopen i Westerås Kalsenii (den samme, som sedan stiftade en theologisk lärostol i Upsala och som till denna akademi skänkte Sätra helsobrunn) uppkomst, skall hafva varit ett lyckligt skott. Härmed tillgick sålunda: En gång då den store jagtälskaren, Kung Fredrik den TI:ste mönstrade Westmanlands regemente på Sahlbrohed, frågade ban, om det inom regementet funnes någon officer, som var snäll skytt. Härpå svarades, att sådana visserligen funnes, men likväl ingen som kunde mäta sig med regementspresten, Kalsenius. Kungen befallde fram presten, viljande se ett prof på hans förmåga. Till den ändan afflängdes en spån på en temligen långt bort stående tall, så att en hvit fläck uppkom. Kungen lade till, sköt och hans kula träffade ganska riktigt midt i fläcken. Han bad Kalsenius skjuta efter detta kulhål. Kalsenius lade till, skjöt, men sel nu syntes intet märke efter någon kula. Kungen utropade: ,,Det var strunt till skott, som intet träffade tallen en gång! Nå, nå, hon var också bra smal, så att det kunnat vara temligen bra nära, utan att träffa. Försök om igen! — ,,Jag ber om förlåtelse, Ers Maj:t, svarade Kalsenius, med säker ton, ,,men om Ers Maj:t behagar låta klyfva tallen, så är jag säker att min kula skall befinnas ligga ofvan på Eders Maj:ts. Det gjordes, och begge kulorna befunno sig verkligen liggande på hvarandra. Häröfver blef Kungen så nöjd, att han genast utnämnde Kalsenius till sin hofpredikant och tog honom med sig till Stockholm. : (S.-P.) En fader och hans sex barn De gamle hade ett ordspråk, som den nya tiden ej bör förgäta: Emot Gud, föräldrar och lärare kan man ej vara nog tacksam. Men, tyvärr, ser man alltför ofta ett annat ordspråk besannas, nemligen: Att en fader kan lättare försörja sex barn, än sex barn en fader. Man har exempel på en far, som öfverlemnade till sina barn all sin förmögenhet: hus, åker och äng, bo och bohag, och allt hvad han egde, i den förmodan, att hans barn nog skulle rikligen försörja honom till döddagar. Sedan han nu vistats en tid hos sin äldste son, blef denne ledsen vid honom och sade: Min hustru har i natt fått ett barn, och vaggan måste ställas just på det ställe der er ländstol står; vill ni ej flytta till min bror, som har en större stuga? -—Då han någon tid vistats hos den andra sonen, fann sig äfven denna besvärad af sin gamle far, och sade: Min far tycker mycket om ett varmt rum, men jag får hufvudvärk deraf; vill ni inte flytta till min bror som är bagare och har mycket varma rum? — Fadren begaf sig dit; men då han en tid bott hos den tredje sonen, var han äfven denne till last, och han sade: Här springa menniskorna ut och in, såsom i ett dufslag, och ni kan inte få ta er middagslur i ro; vill ni inte flytta till syster Catharina, som bor afsides och i lugnet? — Gubben märkte hvad klockan var slagen, och sade till sig sjelf: Välan! Jag vill lemna detta hus, och försöka hur det blir hos mina döttrar! Qvinnorna ha alltid ett ömmare hjerta. — Men då han vistats en tid hos dottren, var han äfven henne till besvär, och hon yttrade, att hon alltid råkade i stor förskräckelse hvar gång hennes far begaf sig till kyrkan eller något annat ställe, då han nödvändigt måste gå utför den höga trappan; hos syster Lovisa behöfde han aldrig gå utför någon trappa; hon bodde på jemna marken. — På det han måtte skiljas derifrån i frid, gaf han dottren rätt och begaf sig till den andra dottren. Sedan han en kort tid uppehållit sig hos henne, ledsnade äfven hon på denna tillökning i hushållet, och lät honom genom tredje man förstå, att hennes rum var alltför fuktigt för en giktsjuk gubbe; hennes syster, som var gift med en dödgräfvare i församlingen, hade ett fullkomligt fuktfritt och varmt rum. Gubben trodde, att hon kunde ha rätt, och begaf sig till sin yngsta dotter Lena. — Då han varit der 2:ne dagar, yttrade hans dotterdotter till honom: Mamma sade i går till faster Lisa, att för morfar fanns ingen bättre kammare än en sådan, som pappa gräfver alla dagar på kyrkogården. — Vid detta tal blef gubben så djupt bedröfvad, att hans hjerta brast, och han sjönk tillbaka i länstolen och dog. Kyrkogården emottog honom i sitt sköte, och var barmhertigare emot honom, än hans 6 barn; ty den lät honom sedan den tiden ostörd sofva i sin lilla, tysta kammare. — Derföre säger ordspråket med rätta: En fader kan