Göteborgsposten – 28 februari 1861, sida 2

— Eftersom vi älska hvarandra, återtog Blanche, har vår mor med gillande godhet låtit denna ömsesidiga kärlek tillväxa. Hon önskade dessa föreningar, hon såg dem med glädje förberedas. Hon har ej något personligt skäl, att i dag visa tillbaka dem, som hon för ett par månader emottog så väl. Betänk dessutom, allt hvad de begära utaf oss i de bref, som SaintJean lemnat oss i qväll, är: att få i morgon tala med oss här i trädgården. De skola resa, säga de; de skola i morgon natt lemna Paris... de svära, att om vi vägra mottaga dem, skola do stanna qvar, hvad som än må följa; kunna vi väl vågra? -— Min syster... sade Leonore tvekande. Leonore! Blanche! ljöd i detsamma en mild stämma från hotellets bottenvåning. -— Min mor? svarade de båda flickorna på en gång. — Kommen in! återtog rösten! detär sent! Vi komma, min mor! svarade Blanche. Derpå hviskade hon till sin syster: — Vi måste i morgon afton träffa Henri och Charles ; vi måste. (Forts.)